Om gården

Gården ägs och brukas av Siv och Ingvar Nilsson sen 1989, då vi köpte den. Även övriga i familjen hjälper till med arbetet på gården när de har möjlighet och är hemma. Under alla år har vi brukat gården vid sidan om våra ordinarie heltidsarbeten. Ingvar är numera pensionär, men har fortfarande en del uppdrag utanför gården både som förtroendevald och som biologisk konsult. Redan från början tyckte vi att den låg mycket vackert på en diabasrygg av så kallad svart granit vid den gamla Ryavägen och med utsikt över Rönnebodaåns dalgång. I området finns stora biologiska värden knutna till ovanliga växter och insekter men också en del kulturlämningar. Detta ville vi ta ansvar för och utveckla. Vi ville också återskapa vår barndoms landskap på denna plats, då vi båda är födda och uppvuxna på landet i södra Småland. För att göra det möjligt krävs i första hand betesdjur och ängsbruk, men också mycket arbete med röjning och gallring i de gamla inägomarkerna, som hade vuxit igen mycket med både gran och lövträd. Detta är ett långsiktigt och ständigt pågående arbete. Begreppet inägomark är ett samlingsnamn på åkermark och slåtteräng, som från början låg samlat inom en hägnad. På den tiden betade djuren i skogen eller i särskilda beteshagar och hägnaden kring inägorna var till för att hålla betesdjuren ute. Gården har numera ca 4 ha åkermark och 10 ha betesmark, men vi arrenderar ytterligare åkermark för att få ihop vårt behov av vinterfoder.

Eftersom Ingvar är biolog inventerade han omgående de gamla inägomarkerna och hittade en förvånansvärt artrik flora, även om antalet individer av varje art då var ganska litet. Skötseln av ängen startade vi 1990 och har sedan efterhand utvidgat den genom gallring och röjning av igenväxningsvegetation. Ängsmarken utgör nu nära ett ha och slås årligen med lie och knivslåtterbalk samt efterbetas av våra rödkullor. En del av ängen är på torr eller frisk mark med arter som slåttergubbe, jungfrulin, slåtterfibbla, prästkrage, svinrot och knägräs. En del är fuktigare mark med småvänderot, gökblomster, granspira, Jungfru Marie nycklar, smörbollar, ängsvädd, ängsbräsma, ängsull, darrgräs, blåtåtel och trådtåg.

Sen vi skaffade våra första lantrasdjur 1990 har vi under årens lopp provat på flera andra raser. Under många år hade vi linderödsgrisar, två suggor och en galt, som regelbundet fick kultingar, men det krävde mycket tid och vi valde bort dem när vi ökade på våra får och rödkullor. Vi har också under kortare perioder haft myskanka, skånegås och ölandsgås, men dessa perioder har fått dramatiska avslut då räv och grävling tagit vuxna eller ungar. Sen länge har vi också Åsbohöns, som är den nordskånska skogsbygdens lantrashöna, för husbehovsproduktion av ägg.

Den äldsta kartan över gården upprättades i samband med att enskifte skulle genomföras 1816. Då hade gården två brukare och gården delades på ”längden” så att båda hade mark ända från ån och längst upp i skogen. Husen låg kvar på sin gamla plats ända till 1888 då ”vår” gårds byggnader etablerades där de nu ligger. Bostadshuset brann dock ned kring år 1900 och återuppfördes sen strax intill på sin nuvarande plats. De historiska kartorna är guldgruvor om man vill fördjupa sig i sin bygds historiska markanvändning och finns tillgängliga på Lantmäteriets hemsida.